Att skapa en klassiker



På den utmärkta bilden ovan målas bokstavligt talat en klassisk karaktär fram. Detta är inte vilken karaktär som helst utan Kirsten Dunst som sminkas för att efterlikna den kända 1700-talsdrottningen Marie Antoinette.

Mitt eget skapande av karaktärer sträcker sig så långt som till min eminenta roman. Den är inte klar på långa vägar, men den är ack så bra så långt den nedtecknats. Därför tänkte jag bjuda på ett exklusivt smakprov ur den:

"Du sorgliga öde, du som handlade så att jag icke kunde leva i sanningen. Det var allt jag begärde, nej. Nej är allt jag begär, nu, just i detta nu. Ett liv i den mest trivsamma och lugnande sanning skulle stilla mina sinnen. Jag vill leva i min sanning, och då menar jag endast den som är skapad av mitt eget förnuft. Det är enbart min känsla av äkthet och meningsfullhet som kan tjäna som vägledning när det goda skall skiljas från det beklagansvärda."

Oh kan det bli tjusigare. Citatet är en replik ut mitt fantastiska verk, men jag avslöjar inte vilken karaktär som yttrar dessa ord.

Vad kan annars nämnas en dag som denna. Jag började dagen med att hämta ved och elda i vedpannan. Lite värme i vårt hus är alltid uppskattat. Dock hade det varit mer nöjsamt med vedplockningen om det inte hade varit total lervälling på gården. Det har regnat de senaste dagarna så all snö har smält bort....buhu. Jag vill ju ha snö till jul! Jag får helt enkelt hoppas på att det börjar snöa och frysa på lagom till jul.

För att få lite julstämning finn nedan en julbild som min kära Lilla Burundi tog julen 2006.



Är den inte vacker? Stackars Lilla Burundi som blev rumptaffsad på stan härom dagen, inte en gång utan tre gånger dessutom! Som tur är kommer hon hit, till mamma och pappa, imorn! Då kan jag skydda henne mot galna rumptaffsare!

Raderandets konst

Det är med bitterhet i sinnet jag konstaterar att mina gamla blogg-inlägg raderats, utan att jag ens gjort något för att radera dem. Kan det bli mer sorgligt? Ja, det kanske det kan. Men detta är tillräckligt sorgligt. Jag har dock räddat ett citat från ett av de gamla inläggen:

"Som en liten hyllning till fred på jorden skapade jag i Oblivion en synneligen välsinnad alkemist, julhelgen till ära. Det hela blir än mer oerhört med tanke på min gamle hederlige karaktär Eldamir, som med sina fulländade kunskaper inom svärdskonsten och förgörandets artform är alkemisten Nightshades motsats." (Julen 2008)

Övrigt som stod att läsa i de gamla inläggen från 2007 kan summeras på följande sätt:

* Jag skakade hand, samt språkande en smula med statsminister Fredrik Reinfeldt.
* Finansminister Anders Borg höll, som den gentleman han är, upp dörren för mig där jag kom bärande på bagage.
* Lilla Burundi firade julen med att logga in på en tysk server. Att cybervärldens äventyr och nöjen ej införlivats i det svenska julfirandet konstaterades.
* Den svåraste bok jag ansåg mig ha läst var Brontës Jane Eyre. Ett år senare har jag skrivit en godkänd c-uppsats om verket i fråga, är det inte underbart att lära sig mer för var dag som går?
* Årets Dolly blev Bruno, som är lika skönsjungande och bedårande som alltid.
* Mina nyfunna magmuskler presenterades, dock kan jag konstatera att dessa är ett minne blott. De fem kilo som försvann spårlöst har funnits lagom till vintern. Jag vill se det som att jag äter upp mig inför den kalla vintern. Jag har däremot ej övervägt att gå i ide.
* Baby-niggah-Jesus omnämndes som ett minne av julen 2006, med den tillhörande förklaringen att ingen kvotering skett på pepparkaksområdet då detta sällsamma pepparkakshus skapades (se bilden). Ingen pepparkaka kristyrsmetades vit med våld. Okonventionella pepparkaksgubbar bjöds även de in till julfirandet i huset, vilket därför besöktes av en pepparkaka utrustad med pannlampa.




En nyhet i detta års julfirande är att min Älskling kommer att delta i julfirandet (se bild, dock icke att förväxla med den pannlampsförsedda pepparkaksgubben). Jag kan knappt bärga mig tills han kommer hit och håller mig sällskap!


RSS 2.0